lördag 5 juni 2010

En spelning att snabbt glömma

Jag har vid flera tillfällen under senaste året hoppat in som kyrkomusiker, när kantorn har ansett att det behövs en gitarr till någon lovsång, julmusikal eller liknande. I vanliga fall är sånt väldigt roligt. Jag får en bunt noter och ett gäng mp3-filer och får öva på egen hand. Sedan någon vecka innan franträdandet träffas musikerna och går igenom sångerna och därefter sker ett genrep med sångarna och/eller kören. Det brukar vara svängiga grejor i gospelstil, och även om jag aldrig skulle spela sån musik på egen hand eller lyssna på det i bilen, så är den rolig att spela och det är skoj att spela tillsammans med andra musiker.

Nytt för idag var att jag hade med mig en ny grunka, som ersatte min hemsketunga förstärkare samt alla effekter. Man bara pluggar in gitarren i den och därifrån rätt in i mixern. Tjohej!

Nära nog allt som kunde gå åt skogen gick åt skogen. För det första så var det en lätt dist på alla ljud. Det som igår var rena, fina ljud att använda för lite mer finstämda stycke hade idag några stänk av Led Zeppelin på sig. Det gällde även för det akustiska ljudet som jag skulle använda till psalmen, där bara jag spelar. SKIT!
Det spelade ingen roll hur jag skruvade och testade nya inställningar. Jag lät fortfarande som en hårdrocksgitarrist hade kommit fel. Enda chansen var att spela så lågt som det gick för att dölja hur tokigt allt var.
Turligt nog var tre av tio sånger lite ”tuffare” grejor, och där kunde jag glänsa lite. Resten? Aj, aj, aj! Satt någon mer gitarrist i publiken måste han/hon undrat vad jag höll på med.

När jag stod där och försökte höras så lite som möjligt, så fick jag lite mer än vad jag hade hoppats på: Gitarren tystnade helt. Redan i de inledande sångerna hade gitarrkabeln glappat lite och nu bestämde den sig för att lägga av helt. En extrakabel fanns med men låg nedpackade i gitarrfodralet. Jag missade en sång medan sladdbytet skedde och fick frågande blickar av kantor och körledare.

Allt strul med tekniken fick mig ur balans och jag spelade som en kratta. Nu måste jag sätta mig med fanskapet och felsöka. På tisdag har jag en viktigare spelning och till dess måste ljudet vara fixat.
Därför packar jag nu upp gitarren och pedalbordet och ger mig på det igen. Suck!

2 kommentarer:

Comvidare sa...

Du svor väl inte i kyrkan?

Pseudonaja sa...

Jag har svurit i kyrkan en gång på en begravning. Alla hörde dessutom. Det ska jag blogga om någon gång.