söndag 20 juni 2010

Söndag

Idag hade döttrarna ett sommarkalas i trädgården; deras första gardenparty. Nästan 20 ungar dansade en yster dans på vår gräsmatta, in och ut i lekstugan, gungeligung i hängmattan, mums på korv och bröd, gott med glass och jordgubbar, skoj med skattjakt efter godispåsar och roliga presenters öppnande.
Jag stod vid grillen och spanade oroligt mot en himmel som lovade regn men bjöd sol. Sade rätt saker till barnen, till lämnande och hämtande föräldrar samt till mammor och pappor som dröjde sig kvar under kalaset för att barnen, de själva eller vi ville det.
Bjöds på grillfest, bjöd tillbaka. ”Den här gången ska det verkligen ske!”
Tog adjö av alla gäster; stora som små. Det är skönt med människor som gör en glad och som är roliga att göra glada. Glädje och kärlek till oss alla.

Har tänkt på människor som är viktiga; några i min närhet, andra lite längre bort men ändå med i tanken.
Nu sänker sig mörkret över huset och ändå är det snart den ljusaste av nätter. Jag har många tankar och funderingar fortfarande. Några är bra andra är ännu bättre.

3 kommentarer:

Howdy Sailor sa...

Det är visserligen en klyscha men ibland måste man stanna upp och fundera på vad som är viktigt. Till och med stöket och disken här hemma betyder något för det är ju vårt stök och vår disk.

(Nu blev jag lite varm om hjärtat.)

linda sa...

åh fint! och jag blev nyfiken på dina funderingar. bloggämne?

Pseudonaja sa...

Howdy Sailor: Ja, det är så. Glädjen i vardagen smäller nästan högre än den i fest.

linda: Min funderingar är mest själv-pepp i stil med Allt kommer att ordna sig! Var inte orolig! Du fixar det!