Pengar till mig

Jag har en kund kvar sedan min tid som freelance (läs arbetslös). Det är ett förbund som fungerar som en paraplyorganisation för ett större antal föreningar. De har en enklare hemsida som jag har gjort. Den kräver si så där fyra-fem uppdateringar om året. Det är ganska lätta saker; lägga in vårprogrammet, lägga in några bilder från något arrangemang, lägga in höstprogrammet etc.

Det där med att ta betalt är svårt, tycker jag. Det är också en fördel med att inte vara sin egen. Det är andra som sköter om den biten och själv kan man koncentrera sig på arbetet. För min ringa arbetsinsats har jag inkasserat 1500 kr/år. Det är väl ingen stor summa, men med tanke på hur lite jag faktiskt gör så är det en ganska hög summa.

Nu i mellandagarna när jag fick det vanliga mailet om att ”vi kör väl på som vanligt under 2008”, så greps jag av en lust att hoppa av. Som inför så mycket annat så känner jag en sorts leda och skulle vilja slippa. Dessutom vet jag att en viss herre i detta förbunds led av någon oklar anledning har fattat agg till min pappa, som är aktiv inom samma intressesfär. Det intrigeras och baktalas. Att hoppa av skulle kunna ses som en markering från min sida till stöd för pappa. Inte helt fel, tänkte jag.

Nu hade jag väl egentligen ingen större anledning i att blanda mig i den fejden. Jag kom till slut fram till att jag skulle kunna straffa ut mig själv. Jag meddelade att mitt pris för 2008 blir 2000 kr. Eftersom deras kassa är skral så hade jag förväntat mig att de skulle avsluta mitt uppdrag. Nu har dom tackat ja… Oh well, det blir 2000 kr rätt ner i fickan…