Två länkar

Jag har en lugn eftermiddag på jobbet. Jag får två länkar skickade till mig:

Länk 1
Tyskar är alltid sugna på att klä av sig.
Jag stod och spelade pingis med en kollega på ett konferenshotell i Sollefteå. Någon gång halvvägs igenom andra set vandrar det plötsligt förbi ett tyskt, naket par i 60-årsåldern. Dom skulle vidare till bastun och poolen, där för övrigt alla hade handduk eller baddräkt på sig...
Bättre att dom badar nakna än strävar efter världsherravälde, konstaterade vi senare över en öl.

Länk 2
Nästa länk är ett sorts tidens tecken.
För det första är det det tydligen är skoj när någon slår sig. Visst finns det roliga klipp där det antagligen gör ont på de inblandade, men den här typen av klipp går enbart ut på att man ska få se hur någon skadar sig. Utan några finesser åker en kille in i en stolpe och sedan ligger han och vrider sig av smärta.
För det andra så är alla på filmen upptagna med att se till att få bra bilder med sina telefoner istället för att se hur det gick med killen. Nice goin', guys!

Detta är nu

Och jag sitter på min plats och ler.

Allt kommer att ordna sig!

Jag kom just på det... :-)



Kort om låten:
Detta är verkligen inte min musikstil, men den här låten har följt mig genom åren. Den är väl en sorts glädjerop i sig och fungerar så för mig också.
Bandet heter The Chills och kommer från Dunedin på Nya Zeelands sydö. Heavenly Pophit har beskrivits som världens bästa poplåt. Jag är beredd att hålla med.
Varför blev inte The Chills monsterstora?

Skägg

Så här skrev jag på ett annat ställe för några år sedan:

"Igår såg jag en man i 45-årsåldern på bussen. Han hade ett gigantiskt skägg. Det var säkert flera decimeter långt. Jag satt och undrade hur det kom sig att han såg ut på det viset. Hur hade han tänkt egentligen? Var det så att han helt enkelt tyckte att det var trist att raka sig? Jag kan förstå det för det är tråkigt att raka sig, men någon gång får man ju ta fram rakgrejorna även om det är tradigt.Kanske var det rent utav så att han tänkte: ”Nej nu jäklar så ska jag skaffa mig ett sketstort skägg!” I så fall var han inte riktigt klok för det såg för jävligt ut.
Se upp för män med stora skägg!"

Jag hade ett bisarrt stort skägg ända fram tills för några dagar sedan. Det började med att jag slutade att raka mig runt munnen någon gång i mitten av november. Efter ett tag var det någon som sa att "det där tar du väl bort snart?" Det var naturligtvis helt fel sak att säga och skägget fick fortsätta växa.
Det var först för några dagar då jag själv tröttnade på det. Jag förevigade det på bild innan jag rakade mig. Eftersom jag är lite blyg så har jag maskerat mig med hjälp av både verkliga och digitala medel…

Godmorgon?

Vad är det som får en kollega att nästan alltid när man vill något, vinka avvärjade. "Inte just nu!" Är hennes arbetsuppgifter så mycket mer viktiga än mina? Är hennes tid så mycket dyrbarare?

Att människan dessutom är för "fin" för att besvara ett "god morgon" gör ju inte saken bättre.

Glömma

Därför:
Idag glömde jag min plånbok och min nässpray hemma.

Alltså:
Jag är fattig, kommer inte in någonstans på jobbet utan att behöva knacka alt. lämna mitt personnummer och jag är däpt i däsan.

Mycket väsen för inget alls

När jag kom in idag på morgonen så väntade tre mail från olika personer. Alla tre ville ha hjälp med samma sak. Två av dom hörde av sig "för säkerhets skull". För säkerhets skull hade två mail även skickats som kopior till min personliga mailbox och inte bara till beställningslådan.Vad rörde detta sig om? Det handlade om en länk som skulle pekas om. Wow, liksom!
Efter en stund började telefonen ringa. Det var väldigt viktigt att jag länkade om på ett överenskommet klockslag. Till slut så ansågs 9.55 vara en lämplig tid. Varför ta 10.00 när man kan ta 9.55?

Skulle jag under tiden fram till dess behöva lämna min plats, så var jag tvungen att ta med mig min telefon så att jag kunde nås.

Efter ytterligare ett par mail med instruktioner så började det kännas som att jag skulle få vara med om en uppskjutning av rymdfärjan.
9.55 kom och jag pekade om länken, det fungerade bra och alla blev nöjda. *Fanfar*

Fredag eftermiddag

Jag sitter på jobbet. Det som fanns att göra här är gjort. En "vanlig" fredag hade jag nog gjort som många andra här; tackat för mig, önskat alla en trevlig helg och åkt hem. Det är liksom inget som sticker ut om man sticker hem tidigt på en fredag. Det är ingen "vanlig" fredag eftersom jag kom ett par timmar senare in imorse. Det är egentligen liten risk att åka fast om jag skulle åka hem trots det. Folk här sköter sitt och frågar inte så mycket om mitt. Frihet under ansvar. Emellertid så vill jag inte ta risken. Jag vill inte förstöra detta också. Jag behöver åtminstone en fast punkt här i livet. Jag vill ha kvar denna ö av trygghet. Jag behöver pengarna dessutom. "Jag var ung och behövde pengarna". Stryk det där med ung, förresten. Det spelar ingen roll att jag klär mig "ungdomligt", går på rockfestivaler etc. Ung är jag inte längre. Hur som, jag måste vara rädd om min anställning.

Kikar i inkorgen. Inget nytt. Har hela Företaget tagit tidig fredag?

Jag har i alla fall musik i öronen. Jag fyller på med låtarna som min Mp3-spelare slumpar fram åt mig under den här eftermiddagen:

One more Chance – Sandy Denny
Du hast – Rammstein
Where do we go – Barclay James Harvest
Lay all your love on me – ABBA
It's my life - No Doubt
Trailways Bus – Paul Simon
Mycket starkare än ord – Peter LeMarc
Everywhere I Turn – Jadis
Secret Love – Bee Gees
Came down – IQ
Innan mitt hjärta fick sin form – Idde Schultz
Day for night – Spock's Beard
Poker – Electric Light Orchestra
No love lost – IQ
Made in heaven – Queen
Destiny – Eric Woolfsson
Nya vantarna – Blå Tåget
Dawn - Four Seasons
Falling apart th the seams – IQ
Duke's End – Genesis
Swing to the right – Utopia
In the tower – Yes


Så... Nu kan jag gå hem!

Pengar till mig

Jag har en kund kvar sedan min tid som freelance (läs arbetslös). Det är ett förbund som fungerar som en paraplyorganisation för ett större antal föreningar. De har en enklare hemsida som jag har gjort. Den kräver si så där fyra-fem uppdateringar om året. Det är ganska lätta saker; lägga in vårprogrammet, lägga in några bilder från något arrangemang, lägga in höstprogrammet etc.

Det där med att ta betalt är svårt, tycker jag. Det är också en fördel med att inte vara sin egen. Det är andra som sköter om den biten och själv kan man koncentrera sig på arbetet. För min ringa arbetsinsats har jag inkasserat 1500 kr/år. Det är väl ingen stor summa, men med tanke på hur lite jag faktiskt gör så är det en ganska hög summa.

Nu i mellandagarna när jag fick det vanliga mailet om att ”vi kör väl på som vanligt under 2008”, så greps jag av en lust att hoppa av. Som inför så mycket annat så känner jag en sorts leda och skulle vilja slippa. Dessutom vet jag att en viss herre i detta förbunds led av någon oklar anledning har fattat agg till min pappa, som är aktiv inom samma intressesfär. Det intrigeras och baktalas. Att hoppa av skulle kunna ses som en markering från min sida till stöd för pappa. Inte helt fel, tänkte jag.

Nu hade jag väl egentligen ingen större anledning i att blanda mig i den fejden. Jag kom till slut fram till att jag skulle kunna straffa ut mig själv. Jag meddelade att mitt pris för 2008 blir 2000 kr. Eftersom deras kassa är skral så hade jag förväntat mig att de skulle avsluta mitt uppdrag. Nu har dom tackat ja… Oh well, det blir 2000 kr rätt ner i fickan…