jag har tourettes light?

Sakta börjar hjulen snurra här på Företaget igen. Det verkar som att projektet som jag trodde var nerlagt, och därmed min applikation, faktiskt lever vidare. Nya möten är bokade och senare i höst kommer hela jäkla koncernen använda skiten. Moahahahaha! *grips av storhetsvansinne* Jag känner för att sätta mig vid en kyrkorgel, spela något ödesmättat och sedan utbrista "They told me I was crazy, but look at me now!" följt av ett hysteriskt gapflabb.

Med tanke på hur lite det var att göra igår så borde jag ju åtminstone ha klarat av att sköta dom få grejor som skulle göras… Inte då!
Privat har jag arbetat med ett bildgalleri från en utflykt med reptilföreningen. Igår eftermiddag skickade jag länken till en kär vän. Samtidigt arbetade jag med ett bildspel med den nya produkten och innan jag gick hem skickade jag nöjd länken till beställaren. Det blir trevligt att få lite beröm när jag kommer imorgon, tänkte jag.
Ja, ni har ju redan gissat det. I inboxen dök ett mail upp för en stund sedan:
"Hej o tack.

Vilken tur att jag inte har ormskräck...? är du med på någon av bilderna där?"

Nu skrattade jag hysteriskt och samtidigt lite lättat. Det finns ju länkar som hade varit värre att skicka till Public Affairs på Företaget…

Gårdagen rundades av med ett styrelsemöte i bostadsföreningen. Det var inget speciellt intressant som togs och jag satt mest av tiden. Jag slutar ju snart så det är svårt att känna sig engagerad. På slutet berättade vår sekreterare att två grannar nyligen dött. Det var nyheter för mig och jag var naturligtvis tvungen att fråga vilka det rörde sig om. Den ene visste jag vem det var men den andres namn sa mig inget. (Vi bor i ett stort hus; 105 lägenheter.) "Han bor i 5:an på bottenvåningen", hjälpte kassören till. "Inte nu längre!" hörde jag mig själv säga.
Inte nog med det, när sekreteraren sedan tog till orda och föreslog att vi skulle skicka 500 kr till Cancerfonden till vår grannes minne så fumlade hon till det med siffrorna och sa 500.000 kr istället. Jag frustade till av skratt. Vad är det med mig egentligen? Skärpning! Fast tanken att vi, en bostadsrättförening, skulle lägga en halv mille till minnet av en granne var ganska kul…