Premiär

Hej alla! Eftersom jag är en kille som lever mycket i det förflutna så inleder jag mitt bloggade med att publicera en sak som jag skrev igår. Så kommer det att bli här i fortsättningen också; jag ska varva aktuellt med sånt som jag skrivit genom åren. Enjoy!

Så var det torsdag. På torsdagar har vi teammöten. Varannan vecka har vi långa teammöten och varannan är det korta. Idag var ett kort möte. Det kändes bra. Det är illa nog med korta möten och ett rent helvete med långa möten. 95% av det som sägs rör mig inte och jag bara längtar därifrån. Idag var det som sagt ett kort möte OCH en sak som rör mig kom upp. Projektet, för vilket jag har byggt en applikation under vintern och våren, läggs ner. Jag är lite förvånad över min reaktion. Jag borde vara besviken när det roligaste jag har gjort sedan jag började på Företaget antagligen inte kommer att användas alls. Istället känner jag mig lite fnissig. Det är förvisso inte helt kört. Planen var att applikationen skulle användas av Företaget worldwide och det är bara vår division som har beslutat att lägga ner det. Jag får ta och ringa min beställare och höra vad hon säger.

Företaget är ett festligt ställe fyllt med en massa festliga personer… not. I och för sig finns det faktiskt en del roliga människor här. Träffar man en sån så är det med största sannolikhet en konsult eller någon som bara varit anställd en kortare tid. I väggarna sitter nämligen något som gör alla som blir här för länge till en sorts grå, trista, snävt tänkande människor. För vissa tar det ganska kort tid att anpassa sig. Jag har kollegor som är 7-8 år yngre än vad jag är och dom har redan förvandlats till farbröder och tanter. Dom klär sig i kostym och dräkt, älskar att gå på möten, andas regler och paragrafer och vederkvickas av den gigantiska byråkratin som finns här. För ett halvår sedan tejpade någon upp en nyckel på den gemensamma anslagstavlan på vår våning. Bredvid stod det: "Upphittad nyckel". Dagen efter lade jag till texten "Återfås mot beskrivning". Jag trodde att mitt lilla tillägg skulle vara raderat samma dag. Det och nyckeln sitter fortfarande uppe. Det säger en del om stället som jag arbetar på.

Imorse kom nyheten att världstenoren Pavarotti har dött. Av operakännare har han hållits för den främste tenoren sedan Jussi Björling så det är en gaaaanska stor nyhet att han nu har tagit sin sista ton. Klockan är 07.00 och Ekot sänds på radion. Man inleder med att säga att Sverigedemokraterna inte är speciellt aktiva ute i de kommuner där man fått platser i kommunfullmäktige. Tydligen är det få motioner som har lagts fram. En sverigedemokrat från Upplands Väsby intervjuas. Han heter, precis som alla manliga sverigedemokrater något som slutar på y; Jimmy, Sonny, Ronny, Kenny, Conny osv. Han berättar att det tar lite tid att komma in i arbetet som kommunpolitiker. DÄREFTER berättar man på Ekot att Pavarotti är död. Jojomen, det gäller att prioritera…