fredag 17 september 2010

Relationer är relativa

En intervju på OnyxMagasin fångar mitt intresse och får mig sedan att fundera. Dels på hur man reser sig efter att ens partner lämnat en plötsligt och utan en vettig förklaring. Det måste tyda på styrka och livsvilja. Att sedan dessutom lyckas vända allt till något positivt är fantastiskt. Heja Christina!
Samtidigt blir jag nyfiken på hans historia. Jag inser att jag aldrig kommer att få reda på hans anledning; det som fick honom att packa väskan.

Det fick mig i sin tur att tänka på att vi ofta hör bara ena sidan. Vi har någon som anförtror sig till oss, och vi köper hans eller hennes sanning som sanningen utan att få tillfälle att ta del av vad partnern har att säga.
För tio år sedan hade jag faktiskt möjligheten att få ta del av båda sidorna. Ett par kompisar till mig gick in en kris. Det blev att båda anförtrodde sig till mig och berättade vad som hänt. Jag hörde historier om en människa som var gift med jobbet och en annan som var otrogen. Det berättades om häftiga humörväxlingar som rörde sig i gränslandet av psykisk ohälsa och ett alltför avslappnat förhållande till alkohol. Det talades också om en uppgivenhet och ovilja att göra något för att förbättra förhållandet.
Därpå följde en dans som varade i nära ett halvår. De turades nämligen om att dra separationståget. Ena månaden grät han ut mot min axel och ville förlåta och ta tillbaka henne medan hon kände sig trött på hela skiten och helst ville loss. Nästa månad ville hon gå i relationsterapi medan han letade efter lägenhet.
Till sist skiljde de faktiskt sig. Det var en ganska lätt separation. Inga barn fanns och hon hittade snabbt en lägenhet.
Vad som slog mig när det var över, var hur rätt de båda hade haft. Han var sannerligen ingen lätt människa att leva med. Att hon till sist gav upp och ville separera var helt i sin ordning. Hon var å sin sida heller ingen lätt människa att dela ett liv med. Att han med ett leende till sist gick vidare, var bara naturligt.
Hade jag å andra sidan kanske bara hört hans version så hade antagligen avfärdat henne som en skitstövel och vice versa.
Det är svårt med relationer. Det är lätt att döma sedan, när det går åt skogen och ofta har man inte hela bilden.
Hur gick det för mina kompisar? De lever båda med nya partners och bildat familjer. De verkar mycket lyckliga.

Kolla gärna in OnyxMagasin – nättidningen för dig som inte vill läsa fler bantnings- eller inredningstips. Jag har skrivit en artikel till det aktuella numret och hade med en i "sommartidningen" också.

2 kommentarer:

paljettenq sa...

Jag är precis i den situationen just nu... Min väninna är på väg att lämna sin man som jag också känner. Det är klurigt men jag har valt "sida" men låter henne inte komma undan för lätt. Om hon blir orättvis mot honom så låter jag henne höra det. Om det blir fult mot slutet kommer jag att be om att få slippa allt för nära insyn... för det är svårt att hamna mellan två vänner.

Pseudonaja sa...

De, våra vänner, symboliserar nog det förgängliga för oss. Kan det hända dom så kan det hända oss också...