You gotta have faith!
Man skulle kunna tro att vi automatiskt gick bort, när ökenråttorna skulle ackorderas ut under Ölandsresan. Ett hus där det bor fyra pytonormar och två snokar inte just är ett ställe, där man vill att ens gnagare skall tillbringa semestern.
Ändå kom samtalet från en av prästerna i församlingen. Kunde vi tänka oss att ta hand om råttorna i en vecka. Givetvis, svarade jag. Det är så trevliga människor och säkert är råttorna trevliga också. Mina döttrar jublade högt, när de utsågs till extramattar till dom små liven.
Nu tror ni väl mig inte men jag har, så här på femte dagen med ökenråttor i köket, insett att det är kristna råttor. Varje gång som man fyller på matskålarna eller slår friskt vatten i vattenskålen så ber de en liten bön. Den mest händige av de två har dessutom tvinnat ett litet kors av det hö som jag slänger ner en näve av varje morgon. Smyger man försiktigt fram till buren vid 19-tiden kan man få se kvällsandakten, då det dessutom blir nattvard. Lyssnar man noga kan man sedan höra späda små pip, som kvider fram en liten psalm.
Det har dessvärre blivit lite oroligt idag på eftermiddagen. Råttorna har fått reda på att mössen i källaren är sjundedagsadventister, och det har inte fallit i god jord. Jag misstänker att de planerar en nattlig räd en trappa ner för att omvända de bokstavstrogna mössen. Jag har inga planer på att hindra dem.
Australienbloggen flyttar till Vagabond
11 år sedan
3 kommentarer:
Ha ha ha! Dom är rätt svåra att omvända de där rått-trogna sjundedagsadventisterna.
Nu blir jag nyfiken på om paret gerbil har lyckats frälsa din hund och dina ormar.
Li: Du skämtar ju som den värsta göteborgare!
Ullah: Herre Gud! Det har jag inte tänkt på. Vad blir följden? Bibelskola i terrarierna? Hunden pinkar vigvatten?
Skicka en kommentar