Västtrafik - arrogant och kundfientligt

För några år sedan åkte jag med en buss, vars förare körde såsom han hade polisen efter sig. (Vilket han borde ha haft. Läs vidare!)
Vi åkte på leden västerut från Frölunda och jag insåg ganska snabbt att det här skulle bli en händelserik utflykt. Vi körde om så gott som allt som gick att köra om, och låg väl i 80-90 snarare än de 70 km/h som var tillåtet.

Inne i Gnistängstunneln gör dock chauffören en omkörning för mycket. Jag tror inte mina ögon när han påbörjar en omkörning av ett extra brett fordon. Lastbilen har en följebil bakom och en stor skylt som just varnar för extra brett fordon. Lik förbannat ska vår busschaufför köra om.
Det går bra tills vi nästan är förbi. Då dunsar vi in i lastbilen och sedan ut mot bergväggen på andra sidan. Först spricker en sidoruta och sedan flyger en sidospegel av. Här borde det varit läge att stanna och kanske kolla om lastbilen hade några skador. Chauffören far vidare mot nästa hållplats, Kungssten, utan att stanna eller ens kommentera det inträffade.
Vid hållplatsen var det emellertid en kvinna som hade synpunkter på resan. Hon sa antagligen det som vi andra tänkte och fick en ordentlig utskällning på ett språk som ingen av oss förstod.
Inte heller rapporterade han olyckan utan körde vidare med en sidospegel mindre.

I mitt mail till Västtrafik redogjorde jag för vad som hade hänt och ställde också frågan om jag någon mer gång skulle behöva åka i en buss framförd av denna totalt inkompetenta förare.
Svaret var ett menlöst ”så här får det inte gå till”. Jag mailade igen och bad om återkoppling om vilka åtgärder som skulle bli aktuella mot chauffören. Svaret blev nu: ”Vi har ingen möjlighet att återkomma i detta ärende.” På svenska betyder det: ”Han får en mild tillsägelse och sedan kan han köra buss så mycket han vill.”

Bara en kort tid senare åkte jag buss 16 från Hisingen in mot staden. Chaffisen pratade under hela resan i sin mobil. Framme vid Nils Erikssonsplatsen gick jag fram och frågade in genom framdörren om han var medveten om Västtrafiks policy om mobilförbud vid körning. Som det fina ansikte för Västtrafik utåt som han var, stängde han dörrarna utan att säga något och körde vidare; alltjämt med mobilen tryckt till örat.
Ny kontakt med Västtrafik gav samma svar som när bussen klämts i tunneln.

Nu när alltfler har mobiltelefoner med kameror som kan ta både bilder och spela in filmsnuttar, så är det inte lika lätt för dessa usla förare och det lika usla Västtrafik att blanda bort korten. Lägg sedan till sociala medier och plötsligt kanske Värsttrafik inser att man är till för oss och inte tvärtom.
Länk till aktuell händelse.

Sedan kan man ju alltid prata om det nya, obegripliga biljettsystemet...

Vårattack samt jag på film

Våren har fullständigt slängt sig över oss med 12 grader och sol. Det sista av snövallarna krymper lite till och kanske är de borta till påsk.
Jag blir nästan lite nostalgisk över vintern som var. Det var bra härligt med all snö och kyla, men jag skulle nog inte vilja ha tillbaka allt det där nu. Dock ska jag lägga upp lite vinterbilder snart.

Ni som undrat hur jag ser ut kan ni få ert lystmäte tillgodosett i dagens inlägg på den andra bloggen. Det ska väl sänka den här bloggens läsarantal ner till ensiffrigt.

Vår på er!

Dålig reklam

Vad trött jag är på reklamsnuttarna för skönhetsprodukter. Det är när slutklämmen ”Because you’re worth it!” kommer som jag suckar som högst.
Hur fan kan dom veta det? Jag kan tänka mig att om man ser och hör detta så kan det ser som ett klartecken för dåligt levern och förkastliga handlingar.

Tänk om hör ”Because you’re worth it!” och just har gjort något av följande:

• Dumpat giftigt avfall i en Nationalpark


• Förskingrat pengar från Röda Korset


• Knuffat en rullstolsburen svärmor över kanten av ett stup


• Gått med i satanistkyrkan


• Ringt in till radio och önskat dansbandsmusik


• Dumpat svärmors avfall i en Nationalpark


• Spelat dansbandsmusik i en Nationalpark


• Dumpat giftig svärmor hos Röda Korset


• Invaderat Polen


• Invaderat Polen till tonerna av dansbandsmusik tillsammans med medlemmar ur satanistkyrkan.

Jag tycker att Åjl åvv juläj kan sluta med den reklamen

Föredrag i Göteborg

Jag håller föredrag om australiska reptiler den 27 mars.
Se mer här

På temat Det är inte bra för mig men likväl...

Jag äter sällan plockgodis. Jag äter inte speciellt mycket godis alls, när jag tänker efter. Jag äter inte heller speciellt mycket godis, när jag inte tänker efter.
Dock är det så att ibland, max en gång i månaden, så svullar jag loss ordentligt. Min "drog" i vanliga fall är choklad men nu har jag under eftermiddagen och kvällen stuckit handen djupt ner i en påse med colaflaskor och punschpraliner. Mums!

Ni börjar jag känna ett lätt obehag. Så pass känner jag min kropp för att veta att det är första tecknet på kommande magproblem förknippat med "överservering" av något. Jag har anledning att misstänka att det handlar om för mycket godis under för kort tidsperiod.

Likväl fortsätter min hand leva sitt eget liv. När jag tittar bort passar den på att smita ner i påsen och plocka upp ytterligare en god pralin, som sedan stoppas in en i oskyldig mun.
Det kan inte få fortsätta så här länge till.. Men kanske en liten stund..?

En sockerbagare det bor i staden (men han är sjuk)

Jag är inte så förtjust i att prata i telefon med människor som jag inte känner. Om det dessutom är ett oväntat samtal har jag inte heller chansen att innan fundera genom vad jag ska säga. Det kan vara lite jobbigt, tycker jag.

Jag fick ett sånt samtal igår morse och det blev heller inte ett bra samtal. Pga snuvig bebis hade nattens sömn varit sporadisk. När lillkillen efter sista vakenpasset vid 5-tiden äntligen somnade ordentligt, hade vi med lite tur kunnat få en minisovmorgon.
Kl. 7.25 ringde telefonen. Det var en man som jag tippar var i övre medelåldern, som verkade uppriktigt förvånad över att jag legat och sovit. En hastig ursäkt följde därför innan han raskt förklarade sitt ärende: Han ville att jag skulle komma till Borås ikväll och förevisa ormar. Han hade för 25 år(!) sedan engagerat en annan kille från samma reptilförening som jag, och det hade varit mycket omtyckt.
Nu har jag just inte några ormarter som är speciellt lämpliga för meet-and-greet. Hade jag haft det så kanske jag hade varit ute och kört uppvisningar på fritidsgårdar, dagis och bibliotek som jag gjorde på 90-talet. Jag förklarade därför att jag istället skulle höra mig för i resten av styrelsen.

Om Sture, scoutledare i Boråstrakten, läser detta så vill jag påtala att du är en idiot. Detta konstaterar jag på följande grunder:

Man ringer inte upp folk innan klockan ens blivit halv åtta om det inte är alldeles akut.
Om man försöker locka någon hela vägen till Borås för ett gig så kan det vara på sin plats att inte låta som att man har någon sorts övertag. Att kräva att få bli uppringd samma förmiddag kan man önska lite tyst för sig själv men definitivt inte säga högt i en uppfordrande ton.
Till sist det viktigaste; säg inte så här till någon som du vill ska komma med ett knippe ormar och visa upp dem för scouterna:

– Egentligen skulle vi ha haft en kille som skulle visa hur man gör polkagrisar, men nu har han blivit sjuk.