Barn och mat (samt det som liknar mat)

Här är ett par sanningar vad gäller barn och det de äter.

Små barn, som min son på nio månader, anser att allt måste testas; dvs allt som är stort nog att få in i munnen, ska ätas. Sedan är det upp till mig att försöka övertyga honom om motsatsen, när det behövs:
– Grus, sand, damm och delar av sönderrivna tidningar har ett mycket lågt näringsvärde, mitt barn. Dessutom är det ytterst svårsmält. Hundmaten är just för hunden och inte för dig!

Lite större barn, som mina döttrar på sju respektive fyra år, anser att allt måste ratas. Sedan är det upp till mig att försöka övertyga dem om motsatsen, när det behövs:
– Men fattar ni hur länge jag har slavat vid spisen för att röra ihop denna fantastiska måltid? Tänk på barnen i Afrika era otacksamma ungar!

Midsommar - frågorna till poängpromenaden

Söndag

Idag hade döttrarna ett sommarkalas i trädgården; deras första gardenparty. Nästan 20 ungar dansade en yster dans på vår gräsmatta, in och ut i lekstugan, gungeligung i hängmattan, mums på korv och bröd, gott med glass och jordgubbar, skoj med skattjakt efter godispåsar och roliga presenters öppnande.
Jag stod vid grillen och spanade oroligt mot en himmel som lovade regn men bjöd sol. Sade rätt saker till barnen, till lämnande och hämtande föräldrar samt till mammor och pappor som dröjde sig kvar under kalaset för att barnen, de själva eller vi ville det.
Bjöds på grillfest, bjöd tillbaka. ”Den här gången ska det verkligen ske!”
Tog adjö av alla gäster; stora som små. Det är skönt med människor som gör en glad och som är roliga att göra glada. Glädje och kärlek till oss alla.

Har tänkt på människor som är viktiga; några i min närhet, andra lite längre bort men ändå med i tanken.
Nu sänker sig mörkret över huset och ändå är det snart den ljusaste av nätter. Jag har många tankar och funderingar fortfarande. Några är bra andra är ännu bättre.

Lite av varje som t.ex. Sweden Rock Festival

Jodå, här bakom en till synes stängd bloggbutik sitter jag och kurar.
Det mesta är sig likt. Jag stångas mot en arbetsmarknad, som vid blotta åsynen av mig, skriker som skrämda hundar och rusar iväg upp i skogen. Målsättningen att hitta något innan sommaren har nu ersatts av hitta något innan nästa istid.

Jag har varit på årets upplaga av Sweden Rock Festival. Höjdpunkter i år var Pendragon, Magnum och Saga. Lågvattenmärke var det myckna regnandet som dessutom kom i sällskap av blåst. Det är en väldigt dålig kombination. På tal om sällskap så hade jag förutom älskade lillebror lyckats locka med mig två rookisar. Dessa visade sig vara uppgiften så mogna att de stortrivdes och dessutom fick mig att stortrivas. Skoj!
De glada efterslängarna som jag kunnat läsa annorstädes kommer givetvis att beivras med hårda rapp av en käpp i 7/8-delstakt vid nästa möte.

Bilder? Bilder kommer senare. Jag måste bara få Photoshoppat dem lite. Jag ska se yngre och vackrare ut och de andra ska se försöksutskrivna och skalliga ut; dvs vi byter rätt av!

Sitt nu inte och titta på det där fjantiga bröllopet imorgon!

Puss!

Nej tack och hej!

För tio år sedan arrangerades en fest, som jag aldrig bjöds till. Det som gjorde det lite speciellt var att det var en mycket god vän, som hade festen. Vi ingick i samma kompisgäng, ur vilket samtliga var bjudna utom jag. Det lär ha blivit någon sorts diskussion på kalaset över varför jag inte var bjuden, men någon anledning till att jag fick stanna hemma gavs inte. Jag själv var för ledsen men samtidigt för stolt för att ställa frågan själv. Det behöver knappast sägas att vår vänskap aldrig återhämtade sig efter detta, och uppenbarligen ville han ha det så.

Idag kom vår 7-åring hem och var ledsen. Hennes bästis har tydligen haft födelsedagskalas under helgen som gick. Hon hade i alla fall tagit mod till sig och frågat varför hon inte fick komma, men "bästisen" hade inget svar att ge.
Nu försöker jag trösta, men också tona ner det inträffade. Det kan ju finnas en förklaring och jag har antagligen inte all information.
Samtidigt är jag inombords förbannad på den lilla räkan som så ofta varit här och lekt och varit på kalas dessutom. Jag tycker också att det någonstans borde ha funnits en förälder som ifrågasatt på det sättet som vi hade gjort om vår dotter hade valt att exkludera "bästisen".
Det blir svårt att möta någon av dem framöver.

Å andra sidan är detta en del av livet. Folk går vidare. En del slänger igen dörren efter sig. Andra bara slutar att ringa eller trycker upptaget när man hör av sig.
Jag tycker bara att det hade kunnat vänta lite till för min lilla flicka.

En spelning att snabbt glömma

Jag har vid flera tillfällen under senaste året hoppat in som kyrkomusiker, när kantorn har ansett att det behövs en gitarr till någon lovsång, julmusikal eller liknande. I vanliga fall är sånt väldigt roligt. Jag får en bunt noter och ett gäng mp3-filer och får öva på egen hand. Sedan någon vecka innan franträdandet träffas musikerna och går igenom sångerna och därefter sker ett genrep med sångarna och/eller kören. Det brukar vara svängiga grejor i gospelstil, och även om jag aldrig skulle spela sån musik på egen hand eller lyssna på det i bilen, så är den rolig att spela och det är skoj att spela tillsammans med andra musiker.

Nytt för idag var att jag hade med mig en ny grunka, som ersatte min hemsketunga förstärkare samt alla effekter. Man bara pluggar in gitarren i den och därifrån rätt in i mixern. Tjohej!

Nära nog allt som kunde gå åt skogen gick åt skogen. För det första så var det en lätt dist på alla ljud. Det som igår var rena, fina ljud att använda för lite mer finstämda stycke hade idag några stänk av Led Zeppelin på sig. Det gällde även för det akustiska ljudet som jag skulle använda till psalmen, där bara jag spelar. SKIT!
Det spelade ingen roll hur jag skruvade och testade nya inställningar. Jag lät fortfarande som en hårdrocksgitarrist hade kommit fel. Enda chansen var att spela så lågt som det gick för att dölja hur tokigt allt var.
Turligt nog var tre av tio sånger lite ”tuffare” grejor, och där kunde jag glänsa lite. Resten? Aj, aj, aj! Satt någon mer gitarrist i publiken måste han/hon undrat vad jag höll på med.

När jag stod där och försökte höras så lite som möjligt, så fick jag lite mer än vad jag hade hoppats på: Gitarren tystnade helt. Redan i de inledande sångerna hade gitarrkabeln glappat lite och nu bestämde den sig för att lägga av helt. En extrakabel fanns med men låg nedpackade i gitarrfodralet. Jag missade en sång medan sladdbytet skedde och fick frågande blickar av kantor och körledare.

Allt strul med tekniken fick mig ur balans och jag spelade som en kratta. Nu måste jag sätta mig med fanskapet och felsöka. På tisdag har jag en viktigare spelning och till dess måste ljudet vara fixat.
Därför packar jag nu upp gitarren och pedalbordet och ger mig på det igen. Suck!