Körkortsbild

Detta blev ett långt inlägg. Det finns faktiskt en röd tråd också, även om den är svår att följa. Det finns en röd bildtext. Den är lätt att hitta.
Inlägget handlar om min körkortsbild. På vägen dit tar jag omvägen via terrorism – då och nu samt Posten. Ha tålamod, till sist så knyter jag ihop säcken.

Tidigare i höst fick jag ett brev från Vägverket, där jag ombads förnya mitt körkort. Jag skulle skriva min namnteckning på en streckad linje och skicka in en nytagen bild. Mer om det strax…

På större delen av 70-talet och första åren av 80-talet var dåvarande Västtyskland svårt ansatt av Rote Arme Fraktion, RAF. Det var en terroristgrupp på vänsterkanten. I Sverige kallades RAF för Baader-Meinhof-ligan, uppkallad av två av sina grundare. Med kidnappningar, bankrån och mord spred man skräck och drev Västtyskland ganska nära till att bli en polisstat.
Det var också terroristernas mening; att hetsa staten att begränsa den vanliga medborgarens rättigheter och frihet så långt att det skulle komma en folklig resning till stånd och ur den revolutionen skulle en socialistisk stat bildas.
Som en parantes kan nämnas att på samma sätt arbetar muslimska terrorister idag. De har ingen illusion om att med militärt våld kunna besegra västmakterna. Istället begår de diverse grymheter i islams namn för att på så vis försämra livsvillkoren runt om i världen för muslimer i största allmänhet. I takt med fler attentat kommer "vanliga" muslimer att komma i kläm i jakten på terrorister. Slutligen, hoppas man, kommer muslimer att resa sig och störta de korrupta regimerna i Mellanösten och de ogudaktiga regimerna i väst. Sedan kommer ett världsomspännande kalifat bildas med mullor vid makten, sharialagar med offentliga steningar och halshuggningar m.m.

Hmmm, nu gled jag ifrån ämnet en aning. Det jag skulle komma till var att som besökare i Västtyskland på 70- och 80-talen så var det svårt att undgå efterlysningsaffischerna, Fahndungsplakat, på RAF-terrorister. De fanns bl.a. vid gränskontrollerna och på postkontor. Med gryniga bilder efterlystes dessa missledda våldsverkare med löften om "hittelön" för tipsare.

Nej, jag är inte med här!

Det jag skulle komma till var att jag fick en Fahndungsphoto-flashback när jag fick mitt nya körkort i veckan. Eftersom jag inte fick någon ordning på min skrivare därhemma så skickade jag in bilden digitalt till ett företag för kopiering på papper. Tillbaka kom en serie bedrövligt mörka bilder. Först trodde jag att en bild av dom med säkerhet skulle bli ratad av Vägverket, men efter att ha läst igenom villkoren så beslöt jag mig ändå för att göra ett försök. Det stod ju faktiskt att bilden skulle vara "jämnt belyst" och det kunde man inte klaga på. Bilden som jag postade till Vägverket var verkligen jämnt belyst (eller bristen på belysning var jämn…)

Jag hade nästan väntat ett fy-skäms-gör-om-brev till svar men bara några dagar senare landade en avi med texten att mitt nya körkort var färdigt att avhämtas på posten.
Ja, på Posten! Den finns faktiskt fortfarande och inte bara i form av brevsortering och brevbärare utan som kontor. Det handlar då uteslutande om en inrättning som heter Posten Företag, dit även privatpersoner tydligen vänder sig för att få ut sina körkort.

Jag kan inte säga att jag saknar Posten. Det blev ju ett ramaskri när alla kontor skulle läggas ner. Nu skulle vi "tvingas" till ICA-butiken för att hämta våra paket och köpa våra frimärken. Oj, oj, oj!
Fast när jag tänker efter noga så saknar jag Posten lite. Det fanns få ställen där man som kund blev så dåligt behandlad att det nästan kunde kvala in som någon sorts bisarr underhållning. Det är ju synd att säga att man med värme minns den glada, serviceinriktade personalen. Allt som oftast var dom ju ganska få i förhållande till oss som stod med nummerlapp och väntade. Det borde kanske ha motiverat de buttra kassörerna att jobba på lite extra. Jag har snarare minnen av att de kunde sitta och räkna frimärken eller prata med varandra medan man stod där och väntade. Jag är glad över att slippa det.

Ha ha, jag förlorar mig i ännu en lång parantes. Nåväl, när jag fått det gamla körkortet makulerat och det nya i min hand så log jag. Det gjorde jag dock inte på bilden. Någon halvduktig på Photoshop på Vägverket hade gjort ett försök att lätta upp mitt mörka foto. Man hade dock lämnat ett område runt munnen mörkt, vilket fick det att se ut som att jag hade en tredagars skäggstubb, fastän jag var nyrakad vid fototillfället. Dessutom ser jag allmänt bister ut, vilket jag inte gör på originalfotot. Min neutrala min har försvunnit och ersatts med samma sura uppsyn och mörka blick som de tyska terroristerna visade upp på sina bilder.
Oh well, om tio år får jag en ny chans…