Länkar

Jag tänkte tipsa om tre bloggar som ni inte får missa.

80-talet - Som du minns det och som det var
Några av er kommer kanske ihåg Lady Stalker. Detta är hennes nya blogg, där hon skriver om 80-talet. Det handlar om musik, TV-underhållning, bakmaskiner, solarier och annat som var så typiskt 80-tal. Rekommenderas!



Personlighet. Personlig. Het.
Comvidare har ömsat skinn och startat om i ny blogg. Hon skriver lika bra (eller bättre) som tidigare. Jag undrar vad nytändningen beror på. Läs!



Australienbloggen
Bloggen för oss som inte kan få nog av Australien. Rekommenderas!

Jag har postat mitt sista a-kassakort

För den här gången i alla fall…

Sedan snart två veckor sedan arbetar jag. Det var en lustigt snabb och positiv process som ledde fram till detta. Jag hittade ett jobb som det praktiskt taget stod mitt namn skrivet över, och smällde ihop en ansökan, som jag skickade in sent en kväll. Morgonen därpå ringde de från rekryterings/konsultfirman och ville göra en avstämning över telefon. (Antagligen för att höra så att rösten i anda änden inte andades häftigt eller talade i tungor).

En timme senare ringde en konsultchef och bokade in en intervju, som gick bra. Därefter hörde kunden av sig och bokade in en intervju, som också gick bra.

Ett par dagar senare ringde från konsultfirman och sa grattis och välkommen in på avtalsskrivning. Jag fick det jag ville ha i lön och lite till.

Nu sitter jag på jobbet och försöker sätta mig in i allt det nya. Runt omkring mig har jag människor som är positiva och trevliga. Jag har redan hunnit med en resa till Stockholm för att ta över arbetsuppgifter och hälsa på kollegor, som jag kommer att arbeta mycket med.

Vad jag jobbar med? Jag jobbar på ett stort företag med webbsupport och utbildningar.

Så det kan gå, så det kan gå…

Och mina A-kassedagar var så när slut; 12 stycken kvar...

Det sägs att skadeglädjen är den enda sanna glädjen…

Scenen var trottoaren utanför radhusen, där min bror och hans familj bor. Vi var där på nyårsbesök med alla härliga tillbehör såsom fantastisk mat, dryck samt trevligt sällskap. Det fanns även raketer, eller snarare en tårta. Man köper tydligen inte raketer i samma utsträckning längre utan tårtor; dvs en lådliknande tingest med ett flertal, mindre raketer i.
Min bror hade talat om den där tårtan nästan hela kvällen. Hur den skulle slå alla med häpnad och att det nästan var synd om alla andra på gatan. Vad de än tog med ut skulle det ju bara vara trams med det som vi skulle bränna av.

I vår ände av trottoaren hade ytterligare ett sällskap samlats. De hade också en tårta. Den var något mindre än vår. Min bror viskade i mitt öra: ”Vi låter väl dom skjuta av sin först. Det bästa sist, vettu!”

En härlig kaskad av brinnande klot for ut ur grannens tårta. De fortsatte upp en ganska lång bit för att sedan explodera i ett färgglatt gnistregn till ljudet av ganska kraftiga explosioner.

Sedan hukade min bror sig ner för att visa var fyrverkeriskåpet skulle stå. Stubinen började brinna och vi backade förväntansfullt. Nu skulle det bli åka av!
Jodå, visst flög det brinnande klot ut vår låda också och visst sa de pang när de kommit en bit upp. Men panget var inte lika ljudligt som grannens pang och gnistregnet hade tristare färger. Inte flög kloten lika högt heller.

Efter sju åtta klot stillade sig plötsligt tårtan. ”Nu kommer den”, sa min bror. ”Den stora finalen.”
Vi hann alla tänka att nu skulle ett jättelikt brinnande klot fara till väders och explodera med en knall, som skulle höras över hela grannskapet. Brandkåren skulle sedan tvingas rycka ut för att släcka bränder efter regnet av färgstarka gnistor. Grannfamiljen skulle diskret smyga in till sitt med huvuden skamset böjda inför denna pyrotekniska övermakt.

En klar, orange låga, kanske en decimeter hög, slog upp ur lådan. Detta bådade gott. Den brann i tio långa, spännande sekunder för att sedan försvinna med ett stilla väsande. Därefter följde… ingenting.

Lite snopna lommade vi in igen, men inom mig kände jag en besynnerlig tillfredsställelse, nej glädje. Jag insåg att detta var roligare än om allt hade avlöpt som tänkt. Speciellt min brors min, när han insåg att allt var förlorat, kommer att liva upp mig i flera veckor.