Nej, ingen ska dö!

I alla fall inte här och inte just nu.

I början av april blev min pappa sjuk och det såg ett tag illa ut. Nyckelordet här är såg. Då hade olyckor som hjärtattacker, misslyckade ballongsprängningar och förmodade tumörer i båda lungorna kommit slag i slag.
Därefter följde några mycket jobbiga veckor då vi befarade det värsta och då sjukvården hade svårt att både ge korrekt information och besluta vad som skulle göras och i vilken ordning.
Till slut konstaterades ändå att tumörerna var "beskedliga". Nu återstod "bara" den planerade bypass-operationen. Dock bestämde man sig för att med "experter" göra ett nytt försök att ballongspränga de igenkloggade kärlen och se, nu lyckades det! (Jag undrar varför dessa specialister inte kunde ha gjort det första försöket?)

Nu känns det som att jag har fått tillbaka min pappa. Behöver jag förklara hur lättad jag känner mig?