Slottsskogen Goes Progressive var kul!

Det var en väldigt trevlig festival. Jag blev positivt överraskad av Moon Safari och jag älskade Anekdoten (som vanligt).
Med hem kom Paatos nya live-skiva, Moon Safaris nya samt en skiva med Pineapple Thief.

Det är roligt att glida runt på Slottsskogen goes progressive eftersom man träffar människor som man känner. "Hej, är du här?" "Var du på Rush i höstas?" "Var det du som spelade bas med Stefans band för 15 år sedan?"

Anekdoten

Anekdoten igen

Slottsskogen Goes Progressive

Imorgon är det kanske årets viktigaste musikhändelse i Göteborg. Det är då som den årliga festivalen Slottsskogen Goes Progressive går av stapeln.
I år ser jag mest fram mot Anekdoten och Moon Sarafi.

Befinner du dig i eller i närheten av Göteborg så kom dit! Det kostar gratis och det kommer att bjudas på bra musik.

Rubank

Ordet ger mig både behagliga och obehagliga associationer.

Vi tar de obehagliga först. Jag tänker på träslöjden. Det är synd att säga att det var mitt bästa ämne. Det var snarare ett av mina sämre ämnen. Redan i späd ålder insåg jag att jag inte var speciellt händig. Eller också var det kanske slöjdmajjen som talade om det för mig.

Annars så luktade det ganska gott i en slöjdsal. Det var en doft av virke och trälim som var angenäm. Om man handslipade en bit trä så luktade det extra gott. I övrigt fanns det inte så mycket att glädjas åt den där uschliga dubbeltimmen på fredagsförmiddagen.
Föresten, varför hade alla slöjdlärare skägg? Alla mina hade det. Ja, inte tanterna som höll i syslöjden, så klart, men alla som hade trä- och metallslöjd. Metallslöjd förresten; hur ofta gjorde man något i metall? Jag tror att jag kan ha gjort någon sorts brosch i koppar men annars var resten i trä.

I en slöjdsal finns en rad olika maskiner, verktyg och redskap. Det flesta var sådana som man inte fick röra utan tillåtelse av läraren. Allt som var skittrist var helt ok att röra utan tillstånd. Till skittrista verktyg hörde definitivt hyvlarna. Med viktig min förklarade Bernt eller vad han nu hette vad man använde de olika hyvlarna till. En av dom hade det säregna namnet Rubank. Varför den hette så fick vi aldrig veta. Tråkig var den att använda hur som helt. Givetvis fanns det maskiner som kunde göra samma jobb, men vi var ju inte där för att göra saker och ting snabbt. Vi var där för att lära oss. Det gjorde man tydligen genom att stå och handhyvla ett stycke trä.

Eftersom jag då inte var speciellt intresserad alls av slöjd så valde jag ett vad jag trodde lätt projekt. Jag skulle göra en skärbräda som jag sedan kunde ge bort till någon lycklig/olycklig i julklapp. Det var ju bara att såga till en brädbit, hyvla lite och sedan finputsa med sandpapper.
Icke! Det där hyvlingsmomentet drog ut på tiden. Det var stört omöjligt att få trästycket plant. Jag lade min blivande skärbräda på ett bord. Undersidan hade luft under sig och gick att vicka upp och ner. Jag hyvlade lite försiktigt på den delen av brädan som var tjockare än resten. Testade igen. Samma visa, fast nu var det en annan del av brädan som låg i.
Så där höll jag på i veckor och träbiten blev tunnare och tunnare. Jag minns inte om jag fick hjälp på slutet men till sist blev eländet klart. Det blev en ganska fin skärbräda till sist, men i och med att dess tillverkning drog ut så på tiden kostade den mig min svaga trea i betyg.
Slöjd: 2
Jäkla rubank, jäkla träslöjd och jäkla Bernt!

Den behagliga associationen består i att Anekdoten, ett bra band, har en låt som heter Rubank. Jag minns inte riktigt men jag tror att den är instrumental och ganska brutal. En recensent skrev om Anekdoten en gång: "Det gör ont att lyssna på Anekdoten."
Det som gör dom lite häftiga är att dom växlar mellan fjäderlätta, spröda toner och blytungt, mördande sound. Kolla själva deras Myspace så får ni se.

Min lördag

Jamenvisst, det blev en bra dag.
Jag sov till 8.30. Gick ut och hämtade morgontidningen. Åt frukost och läste tidningen. Drack tre koppar te. (Morfar gillade faktiskt te på riktigt, även om han inte importerade te. Han var förvisso sjökapten och seglade på Asien, så han kanske privatimporterade.)

Därefter satte jag mig och spelade spel på datorn en stund. Som bakgrundsmusik hade jag Anekdoten, som förresten kommer till Slottsskogen Goes Progressive i sommar.

Vid 11-tiden satte jag mig i bilen och drog upp till kompisen. Det var en dryg timmes lång bilresa dit men jag hade bra musik på i bilen. (Marillion)

Vi tog en fika och åt semlorna som jag hade med mig. Tusan, det har blivit alldeles för få semlor i år. Så går det när man inte längre bor 50 meter från ett bageri. Kanske lika bra det.

Därefter spelade vi gitarr och kollade hans djur. Jag kom på att jag nog inte ska avveckla min ormhobby utan kanske snarare utöka den. Musikhobbyn utökades idag i och med att jag köpte en av hans gitarrförstärkare.

Hemma igen gick jag ut och grävde igen halva rännan från mitt grävjobb för några veckor sedan. Tungt och trist.

In i duschen efteråt. En kall öl väntade på mig efteråt i ”syltburkskammaren” i källaren.

Gasade igång förstärkaren och pluggade in Variaxen och gick loss i några minuter.
Säljaren av förstärkaren ringde och ville försäkra sig om att kunden var nöjd:

Säljaren: Fick du tag i en säkring?
Köparen: Jajamen, jag stannade vid macken och köpte en 2,0 ampere. Funkade utan problem
Säljaren: Hur låter det då?
Köparen: Så här! *Spelar Sabbath, Bloody Sabbath på hög volym*
Säljaren: Bra tryck, va?
Köparen: Skojar du? Om jag spelar aningens högre så får jag plocka takpannor imorgon.

Sedan kom vi att tala om klimatet i Sydney, om hur herpetofaunan ser ut i Torontos omnejder samt hur lite vi saknar att bo i en stad.