torsdag 15 oktober 2009

Musikpärla till cd-spelarsvin

Jag slog till sist till och köpte på mig tillräckligt med hård- och mjukvara för att spela in egen musik. Med det otroligt coola studioprogrammet Pro Tools är det hyfsat lätt att spela in musik på kammaren där hemma. Jag känner mig som ett barn i en godisaffär.

Min bror fyllde 40 i tisdags. Jag hade ett par veckor innan hört min egen röst säga att jag tänkte skriva en jubileumssång och spela in den åt honom för överräckande på bemärkelsedagen. Jag satt därför i ett par kvällar och kollade en instruktions-dvd och började sedan leka lite på egen hand. Det var väldigt roligt men också tidskrävande. Jag var och är inte på långa vägar "färdigutbildad" och jag har också insett att musikproduktion tar sin lilla tid.
Jag blev snabbt också ganska överambitiös: Varför inte lägga på massor av stämmor och olika instrument? Dels var det en bra övning och dels ville jag få det att låta lite överdrivet bombastiskt.
Allt som allt satt jag nog i tre hela dagar och spelade in, spelade om, programmerade och mixade.

Resultatet blev… annorlunda… men skoj… och bitvis riktigt häftigt. Emellertid väntade mig en antiklimax av bibliska mått i samband med överräckandet av presenten. Jag var aningen osäker på vad för sorts teknisk utrustning, som skulle finnas tillgänglig i brorsans vardagsrum. Med låten både på vanlig ljud-cd och på usb-minne trodde jag mig ha tänkt på allt. På väg till kalaset provspelade jag cd:n i bilen. Det lät kanonbra.

Med en både förvånad och förväntansfull min tog min bror emot skivan. Han lade i den i den nya blueray-spelaren. Inte ett skit hände. Jag räckte över usb-minnet. Om det över huvudtaget fanns ett uttag, så kunde han inte hitta det.

En stund senare avnjöt vi hans låt. Den innehöll följande:

Trummor med varje trumma/cymbal (inalles sju stycken) inspelat separat, tre elgitarrer (två kompgitarrer; en i varje högtalare och en sologitarr i mitten), två akustiska 12-strängade gitarrer spelade på min Variax, två sorters synthbas (en sequencerstyrd och en i stil med Taurus Moog), en "Hammondorgel", en mellotronliknande keyboard, en ARP, trestämmig sång samt mina döttrars entoniga mässande av min brors namn.
Det ska tilläggas att alla trummor och alla keyboards spelades på min midikeyboard; en M-Audio Axiom 49 med mjukvara som medföljde i Pro Tools.
Det skall också tilläggas att jag ägnade säkert en 30 minuter bara åt att hitta det rätta ljudet åt virveltrumman.

Jag räknar inte upp detta bara för att försöka imponera på er. Jag gör det också för att ni ska förstå hur jäkla futtigt det kändes när låten spelades upp på min brorsons ynkliga cd-spelare; den som han spelar skivor med Pelle Svanslös på.

Inga kommentarer: